Helt plötsligt så förändras livet.. för alltid! Vi klarar detta också, ingen tvekan om det. Men det gör saker och ting mycket mera komplicerade. Just nu känns det tungt, väldigt tungt. Jag behöver tid att smälta och acceptera.
Glöm aldrig bort att du är bäst, precis så som du är
och vi älskar dig du lilla <3
Hela förmiddagen har gått åt till att fixa med försäkringsbolag.. Vilken djungel! Man ska kolla upp allt, skicka papper hit och dit. Nu tror jag att det är klart, för denna gången.
Huvudet värker som bara den just nu. Attans migrän! Å inte blir det bättre av att sitta vid datorn, så jag stänger ner nu..
Mollan har varit hemma nu i några dagar. Det blir veckan ut. Det är mycket sjukdom på skolan just nu, bland annat magsjuka härjar visst runt där. Det vore förödande för Mollan att få det nu. Hennes kropp fixar inte det. Vi kör skola här hemma istället =) Idag tänkte jag hon skulle få ha lite hemkunskap och laga middagen till oss. Får se vad hon vill laga =)
För några veckor sedan började jag jogga igen. Till min glädje så gick det väldigt lätt. Trodde det skulle vara skittungt till en början, men icket! Tror det var ett år sen sist.. Fast jag är ju 20 kg mindre nu, än då.. Igår avverkade jag 5.2 km, det är jag riktigt stolt över faktiskt. Det går inte superfort, men jag fixar det, utan att vara helt slut efteråt. Jag har tänkt försöka vara med på Stensele Runt, 4,5 km motion. Fast jag vet inte ännu. Är rädd att bli skrattad åt, för att jag inte är så snabb. Vill inte göra bort mig.. Vi får väl se hur det blir. Jag försöker vara ute på en löprunda varannan dag. Det är riktigt skönt faktiskt, trodde aldrig att jag skulle tycka det. Med bra musik i öronen så fixar man mer än man tror.
Imorgon ska Albin på sin första prao. Han ska vara med Tord på bondgården. Hoppas han får en rolig dag. Min dröm är att få vara med på en kalvning. Det vore häftigt!
Sen har vi långhelg. Fyra dagars ledigt. Jag har en liten plan, eller kanske inte så liten. Vi måste göra nått åt vår övervåning. Barnen böhöver ha egna små krypin. Jag har en tanke om hur vi ska göra, får väl se om pappan i huset tycker likadant ;O) Ibland så är han inte så imponerad av mina bra ideér, konstigt va! Det brukar ju för det mesta inebära en hel del jobba för honom, kanske därför??
Snön börjar smälta, våren är påväg. Det är skönt, nu behöver vi lite värme och sol. Fast det känns som att jag har missat hela vintern. Tänker tillbaks på de månader som gått… Oj oj vad vi har gått igenom. Det känns ändå inte så länge, fast det var det. Tur att man kan “glömma” ibland. Det kommer dagar då det kommer över mig, dom är inte roliga. Men på senare veckor så kommer de dagarna mer sällan. Det är inte så att jag skulle vilja vara utan den hjälp vi fått, den har varit ovärderlig. Jag fick några riktigt goda vänner under tiden. Dom värderar jag högt!
Nu kan det ju bara bli bättre. De senaste månaderna har vi upplevt några “Hallelulja Moments” Helt fantastiskt att livet kunde vara så =) Vår resa mot ett härligt mål har börjat. Det är vår tur nu!
Vilket väder vi har idag. Underbart! Tror jag ska ge mig ut på en prommis senare.
Vi är då hemma nu igen, denna gången hoppas jag att vi får stanna hemma också.. Inte så sugen på fler turer ner på lassa på ett tag. Operationen gick bra, tyvärr så har hon fårr en infektion. Hoppas antibiotikan biter på det!
Stickningen ligger och vilar just nu. Jag har fäst alla trådar, så det är egentligen bara att ta mig I kragen och sy ihop, så är det klart. Men det var ju just det, att komma till skott. Ska försöka göra det idag =) Har en sjuk liten gosse som ligger I soffan, så jag kan ju passa på då jag sitter hos honom å sy lite.
Vi kämpar vidare här, jag och Mollan. Vi ska inte klaga, det är ett bra ställe att vara på. Det är tur att Lekterapin finns. Molly håller på med lite av varje där och jag fortsätter med min stickning. Nu är det inte många varv kvar innan delarna till tröjan är klara. Sedan ska det fästas trådar och sys ihop. Den ser då ut som att den bli fin =) Det var faktiskt inte så svårt att sticka en tröja som jag trodde! Kanske blir det fler? Mollan vill ha en, kanske blir det nästa projekt. En bild på tröjan kommer naturligtvis, när den är klar. Kanske får ni se någon bild innan också ;o)
Imorgon är det dax för operation. Det känns nervöst, för både mig och Molly. Jag gör allt för att visa upp en lugn fasad inför henne, men inuti är det lite speedat. Fick också veta att detta bara är första delen av operationen. Det sista görs om 6-8 veckor. Men det kommer att bli bra. Jag tror det kommer göra mycket för Mollys skull <3
Ikväll ska vi ut på stan och äta middag ihop med en kär vän. Sånna stunder är guld värt för mig.
Vi fick vara hemma två och en halv vecka.. Är nu tillbaks på lasarettet. Känns inte så bra just nu faktiskt. Lilla <3 mitt mår inte bra .Får inte behålla den näring som hon får i sig, så nu ligger hon med dropp för att i alla fall få vätska. Sonden kom upp igår igen. Nu ska testa en annan variant, som ska opereras in på fredag. Vi väntar just nu och ser tiden an.
Inte så kul att vara här, nu när alla barnen har sportlov och mormor och morfar är och hälsar på. Vi missar ju allt! Ja tårarna rinner, men vad hjälper det? Inte mycket. Jag vet att vi måste vara här, men just nu känns det inte bra i hjärtat…
Nu känns det tungt igen. För en vecka sen fick Mollan halsfluss (som om att hon inte har nog??) Penicillinet ihop med alla andra mediciner, det blev inte bra. Hon kräks varje morgon. De första dagarna höll sig sonden kvar, men i tisdags kom den upp. Bara sätta sig i bilen och fara till Lycksele, in på operation, söva ner och sätta ny slang. Hela tisdagen spenderades på sjukhus. Ok, en mycket trött Mollan och mamma landade hemma i soffan sent på tisdagen. Nya tag på onsdagen. Enligt de läkare jag pratat med under dagen så var det bara att fortsätta på samma vis. Men det gick inte.. Onsdagen fick samma resultat. Bara att åka ner till Lycksele igen och göra om samma procedur. Suck!! Idag kom frukosten upp, men slangen stannade kvar (tack och lov..)
Efter samtal med doktor MB så fick vi ett besked, som jag inte riktigt vet hur jag ska förhålla mig till. Känns tungt, men nödvändigt. Såhär kan vi inte hålla på. Vår ork är slut! Finns inge mera.. Varken hos oss eller vår fina lilla tjej. Nu är det bara att vänta. Vet inte hur länge, men snart.
Lille P kom hem med ont i magen i eftermiddag. Vi får se vart det leder. Vi sitter och ser hans favoritprogram på tv. Älgjakt. Jag har nog sett den 50 gånger sen vi spelade in den för några månader sedan. Men det finns sämre program att se.
Det är så otroligt skönt att vara hemma, efter alla dessa veckor på lasarettet. Det känns samtidigt väldigt konstigt. Vi har levt i en bubbla, under vårdtiden. Vår värld stannade liksom av en stund. När man sedan kommer ut till världen igen, inser jag att det har fortsatt precis som vanligt. Folk fortsätter att gå till jobbet, handla och lagar mat. Träffas och umgås.. Medans jag och Mollan levde ett liv som var konstgjort. Ju längre tiden går, desto jobbigare blir det. Man blir bortglömd av vänner, ingen hör av sig och frågar hur vi mår. Jag förstår att det blir så, för vem orkar bry sig om någon som inte orkar ringa tillbaks, eller höra av sig.
Ja vilken resa vi gjort. Många saker har ställt på sin spets, och vi har fått många nya insikter, både bra och dåliga. Men vi har också lärt oss otroligt mycket! Det var tur att jag inte visste att det skulle bli en vårdtid på över 13 veckor, för då hade jag nog knäckts redan innan vi startade. Jag har bara gott att säga om slutenvården på NUS. Vilka fantastiska människor där jobbar. Dom flesta kan sin sak mycket väl. Jag har träffat nya vänner, som jag kommer bära med mig livet ut.
Nu startar vi om på nytt och blickar framåt. Det kan bara bli bättre <3
En tung dag på många sätt. Har fått klarhet i väldigt mycket. Det är lite svårt att ta in just nu, men vi har i alla fall nått att ta på. Nu vet vi vad vi har att jobba med och kanske hur man ska göra för att det ska bli rätt. Resan har just börjat, den kommer att vara livslång, men den kommer att bli bra.
Jo, det är bättre att veta. ovissheten gör mig tokig. Så är det nog för alla. Man vill veta! Sanningen är kanske inte den trevligaste, men då han man i alla fall nått att förhålla sig till.
Att jag nu har en hemsk migrän, som inte vill ge sig, det gör inte saken bättre. Frågade min livskamrat om han ville massera mitt onda huvud och nacke, men han tyckte att 25 mil är lite långt att köra för det.. Kinkigt av honom va?!
Jag börjar att se slutet på vår vistelse här. Om någon vecka så är vi nog hemma igen. Jag ser fram emot och längtar efter den dagen.
I eftermiddag har vi haft en rekreationsdag, jag och Mollan. Vi for ner på stan, men två vänner. Gick runt på lite affärer, shoppade lite nytt garn och nya stickor. Det nyaste inom strumpstickor är fyrkantiga?? trästickor. Ska bli mycket spännande att testa dom. LillTusse vill ha nya rullviga sockar =)
Vi gick på restaurang och åt asiatisk buffé. Jag provade åter igen sushi, men det är inte min favorit. Mollan testade också, men nä, inte så gott! Sen köpte vi godis och gick på Filmstaden och såg bio. Det blev Stig-Helmer. Den var väl ok, kanske 2 av 5. Inte min favorit, ganska så förutsägbar, men den hade sina poänger. Fast det var inte så viktigt egentligen, det som var viktigast var att vi hade en riktigt mysig eftermiddag/kväll och det hade vi verkligen.
Vi hittade en liten damm, full av ankor. Det var "Andgräs" Min lillebror sa Andgräs och gräsänder när han var liten. Nu tror jag han har lärt sig vad dom heter ;o)
